KALAS!
:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D
Tänk kort
Jag tänker page.
Typ det här
Fast då inte lilarött. Den där frisyren är otroligt snygg.
Men det här kanske är bättre bilder...
Tänk som hon kate. Heter hon kate? Hon brunetten. Tänk som hon, fast utan lugg. Kanske mer som blondinen bredvid.
Jag vill i alla fall ha en kort page. Inte sån här halvlång. Det ser ju ut som att man gärna vill, men inte riktigt vågar.
Jag är så fantastisk!
Först lovar jag mig att nu ska jag minass (minass? minsann) spara så att jag får långt! En vecka senare har jag bestämt mig för att klippa kortare än någonsin. Men nu är jag jättepepp på det här! Jag tror det skulle kunna passa mig.
För att ni verkligen ska förstå hur jag menar, har jag målat en beskrivande bild.
Sådär vill jag se ut! typ.
Men nu ska jag sluta tjata. Har jag tipsat om den här bloggen förresten? Kolla in.
Teknik är bra. Teknik är bäst.
Jag skulle nog inte orka skriva sådana här inlägg som den här tjejen gör, för att jag är lat. Men texterna som finns på den här bloggen är helt fantastiska!
Kolla här.
<3
Haha, många är de gånger då jag har funderat på om det är rätt, om det är så här det ska vara.
Tur är väl att det är än fler gånger då jag har känt att allting bara är helt perfekt, och att jag nog är den lyckligaste människan i världen.
Och faktum kvarstår: Jag har ingen aning om jag vid det här laget skulle klara om det inte fanns något Vi längre.
Bitterfittan
Nu strejkar mina höfter. jag gillar inte mina höfter.
Skulle ut och springa idag, var ute och sprang igår också, men idag ville inte höfterna samma sak som jag. Var tvungen att ge upp efter 100 meter, då jag hade sjukt ont.
Blir lite sur, för jag är sjukt pepp på att börja springa. Men det är mina höfter, och det är bara att bita i det sura äpplet och lära sig att uppskatta smaken.
Men nu ska jag dricka te.
CIAO!
låt mig få bära dig när du är svag
Juste, jag var ju i ungern
Okej, det kanske räcker med bilder nu...
Bara en till!
Detta, gott folk... detta ser inte trevligt ut.
Och nu börjar vardagen...
Nu har vi inte bloggat på så lång tid att det nästan är komiskt. Men vi kan kalla det sommaruppehåll, och sommaruppehåll är faktiskt legitimt.
Nu ska jag försöka att inte skriva så fasligt långt, för jag vet hur tråkigt det är att läsa meterlånga inlägg.
Min sommar har varit fantastiskt, och totalt fullsmockad! herregud, jag har inte fått en lugn stund. Endast augusti har varit relativt lugn. Eller då har jag i alla fall varit hemma utan att jobba.
Nu har min sommar dock sett sitt slut, och jag har motvilligt släpats in i vardagens lunkande gång igen. Det är bara att vänja sig och skaffa sig rutiner igen, i väntan på nästa lov.
Men de senaste dagarna har knappast varit händelsefattiga för mig. Jag har ju nämnligen börjat i en ny skola här i Stockholm.
Att börja en ny skola genererar oftast samma känslor hos mig. Nervositet är väl den största. Det är ju lite läskigt, men samtidigt spännande.
Men klassen jag börjat i känns faktiskt bra. Folk verkar shyssta, och det sitter inte riktigt fast hos någon. Eller det gör det väl hos någon, men inte som jag har märkt ännu. Jag ska i och för sig kanske inte uttala mig efter tre halva dagar tillsammans med klassen.
Men det här är väl ungefär så mycket en vanlig människa orkar läsa, tror jag. Ha en bra helg, allihopa!
KRAM!
Puss!