Och nu börjar vardagen...
Nu har vi inte bloggat på så lång tid att det nästan är komiskt. Men vi kan kalla det sommaruppehåll, och sommaruppehåll är faktiskt legitimt.
Nu ska jag försöka att inte skriva så fasligt långt, för jag vet hur tråkigt det är att läsa meterlånga inlägg.
Min sommar har varit fantastiskt, och totalt fullsmockad! herregud, jag har inte fått en lugn stund. Endast augusti har varit relativt lugn. Eller då har jag i alla fall varit hemma utan att jobba.
Nu har min sommar dock sett sitt slut, och jag har motvilligt släpats in i vardagens lunkande gång igen. Det är bara att vänja sig och skaffa sig rutiner igen, i väntan på nästa lov.
Men de senaste dagarna har knappast varit händelsefattiga för mig. Jag har ju nämnligen börjat i en ny skola här i Stockholm.
Att börja en ny skola genererar oftast samma känslor hos mig. Nervositet är väl den största. Det är ju lite läskigt, men samtidigt spännande.
Men klassen jag börjat i känns faktiskt bra. Folk verkar shyssta, och det sitter inte riktigt fast hos någon. Eller det gör det väl hos någon, men inte som jag har märkt ännu. Jag ska i och för sig kanske inte uttala mig efter tre halva dagar tillsammans med klassen.
Men det här är väl ungefär så mycket en vanlig människa orkar läsa, tror jag. Ha en bra helg, allihopa!
KRAM!
Puss!